Herregud, jag har blivit kär i en stad. Kan man ens bli det? Idag hade vi CPR-träning och vi pratade massa om olika sjukdomar och hur man hanterar olika nödsituationer. Så nu har vi träning i det och vi har fått ett diplom och krejer. Vi svenskar visste ju redan mycket om sånt där, man får ju göra det mycket i skolan men det var rätt kul att se andra personer som t.ex. tittade på dockans huvud istället för bröstkorg när vi skulle kolla om den andades. Men nu kan dom det rätta sättet!

 

Vi var alla supertaggade att åka till NYC, the big apple. Herregud! Så med en lunch i magen bestående av en stor smörgås, chips och ett äpple så åkte vi in till staden som aldrig sover. Jag blev helt tyst när vi kom in i staden, herregud allt är så stort. Jag blev helt mållös och satt mest och glodde. Vi hade en guide som berättade om staden när vi åkte runt i vår stora buss. Jag hade inte velat köra upp i den staden, det är ett som är säkert! New Yorkers kör som galningar haha, dom byter fil hur som helst, tutar och har sig. Så köra i NYC blir det inget med. 

 

Vi käkade cheesecake på Eileen's Special Cheesecake, vi gick i Central Park, vi såg the statue of liberty (på väldigt långt avstånd) och tillslut åkte vi the Rockafeller Center och "Top of the rock". Det var hur häftigt som helst! Man kan se över hela staden, då insåg man att man verkligen är här - i USA. Plötsligt går jag i staden som jag bara sett på tv. Jag älskar staden, jag skulle helt klart vilja bo där! Får väl hitta mig nån rik amerikan som kan köpa mig en lägenhet där ;)

 

Imorgon ska vi träffa våra värdfamiljer, Tanya och jag åker åt olika håll. Tove (en supergo skåning som vi träffat här) åker också åt ett annat håll. Som tur är har jag min tyska rumskompis med mig till New Jersey, nån måste jag ju ha med mig som kan stötte mig i min nervositet haha. Just nu är jag rätt lugn, jag längtar jättemycket till jag får träffa min värdfamilj men jag vet att jag kommer vara nervös imorgon. 

 

Klockan är över tolv här och det har varit en superlång dag. Imorgon måste vi gå upp tidigare än vanligt för att hinna med frukost innan det blir au pair-möte och sedan sätter vi oss på bussarna till våra familjer. Herregud, nu börjar allvaret! 

 

Ha en toppenbra dag allihopa, jag saknar er!