En månad sedan jag satte mig på planet som tog mig till andra sidan Atlanten. Det är fortfarande helt knäppt att jag faktiskt gjorde det. Jag gjorde det. Jag vågade göra något som jag trodde bara andra vågade. Inte jag. Men jag gjorde det och ångrar det inte en sekund. Även om det är skitläskigt att vara här så är det samtidigt så himla kul. Jag vet att tiden kommer gå fort, helt plötsligt kommer det bara vara ett halvår kvar, tre månder kvar, en vecka kvar.. helt plötsligt är jag hemma bland alla jag älskar igen. Det kommer gå jättefort, den här månaden har ju gått hur fort som helst!

 

Första två veckorna var skitjobbiga, det kan jag erkänna. Allt var så himla nytt, språket, människorna, staden. ALLT. Det skrämde mig som tusan och jag ville bara hem till lilla Algatan. Nu är det nya spännande. Jag tycker om det nya. Jag längtar inte till det gamla vanliga i Sverige. Jag vill ha det nya. Men jag vet att det fortfarande kommer vara dagar då jag bara vill hem. Men idag har det inte varit en sådan dag. 

 

Jag började 1 idag och hade väl tänkt hitta på något. Dock blev jag kvarliggandes i min säng och började kolla på "American Horror Story", än så länge är den superbra! Jag är ju i fas med alla andra miljontals serier jag kollar.. jag hatar att vänta på nya avsnitt. Nu har jag ju tre säsonger av AHS att kolla. Förresten, innan jag började kolla den serien så kände jag för att gråta lite. Jag vet inte om ni nån gång har känt er gråtiga.. jag kände mig gråtig idag. Inte sådär "fy vad jag är ledsen och livet suger"-gråtig utan mer.. jag behövde bara gråta. Snyfta lite, skölja ur ögonen. Nånting. Jag kände mig inte ledsen egentligen eller deppig.. men behövde snyfta lite så jag satte på "Landet för längesedan" med LIllefot och gänget. Jag vet inte om ni sett den, men den är ett säkert kort när jag vill gråta. Jag blir alltid helt förstörd när Lillefots mamma dör.. "Låt ditt hjärta visa vägen Lillefot". Jag grät till den scenen, sedan började jag kolla AHS hehe. 

 

Jag tvättade även mina sängkläder och vanliga kläder. Imorrn ska jag ta en lunch med Hanna i Bridgewater så förhoppningsvis hinner jag köpa något klädesplagg. Måste verkligen leta upp ett H&M! Jag fejstajmade även med världens finaste Jennie idag, galet hur en timme kan gå så fort! Känns som du är så nära när jag får se dig fini, längtar tills du kommer hit. 

 

Jobbdagen gick rätt bra, barnen sov från 1-4. Jag var ju ensam med dom och när jag skulle hämta dom från deras nap så började tjejen skrika att hon ville ha mamma. Jag försökte bara vara lugn och typ "vi ska ha massa kul därnere" men inget hjälpte. Jag plockade upp ett skrikande barn och bar ner henne. Där vände det från att vilja ha mamma till att jag inte fick släppa henne från mitt knä. Där satt hon alldeles uppgosad i mitt knä och mådde bra igen. Jag är glad att jag är ensam hemma när sånt där händer, den tjejen kan verkligen skrika. Låter ju som jag slår henne. Men jag vill liksom inte göra precis som hon vill bara för att hon skriker, jag vill att dom båda ska lära sig att dom inte behöver skrika när dom är med mig.

 

Vi åt lite snacks och kollade tv innan det var dags för bad. Då kom meltdown nummer två. Lily vägrade sätta sig i badkaret och skrek att hon ville ha tjocktröja på sig. Hon frös ju för att hon inte satte sig i badet. Jag försökte förklara att vi inte kunde ha tröjan i badkaret och att det var jättevarmt och skönt där - inget hjälpte. Hon tjöt och skrek tills jag plockade upp henne och höll om henne. Då blev hon tyst. Jag fick lite panik och "shit, jag kommer inte kunna bada henne och jag kan inte bada Andrew när jag inte kan släppa ner henne". Men tillslut sa hon att hon ville ner i badkaret och jag fick tvätta dom. Puh!

 

När jag gjorde middag kom min värdmamma hem och barnen fick middag. Sedan lekte vi lite och när dom skulle sova gick min värdmamma upp med dom. Jag höll på att fixa lite därnere när jag hör hur lilltjejen skriker igen. Så hör jag min värdmamma: "Lovisa, Lily wants you to tuck her in". Då log jag lite och gick upp för att stoppa om en glad liten tjej. Jag blev alldeles varm. Även om hon skrek och grät efter mamma så ville hon ändå att jag skulle stoppa om henne. Det känns himla bra. Jag och lilltjejen har verkligen klickat. Det tar lite längre tid med pojken, men alla har sagt att när han väl tycker om en så tycker han om en för evigt. Vissa barn tar ju längre tid på sig, jag har ju bara varit här en månad. Han skötte sig iaf så himla bra idag, jag är hur glad som helst för det. Hade ju panikat om BÅDA hade skrikit och gråtit. 

 

Imorrn ska jag försöka fixa gymkort på YMCA innan jag och Hanna ska mötas i Bridgewater för lunch. Hoppas YMCA är ett bra gym. Jag har ju hört massa bra saker om det och det har ju ALLT, men fortfarande.. jag gymmade på World Class förut. Det finns inget bättre gym ;) Hoppas YMCA är bra dock, saknar träningen! Min kondis är sämst just nu haha.. men det ska det bli ändring på!

 

Ha en toppentisdag, kom ihåg att det är "lill-fredag"!