Hjälp, om några veckor firar jag och USA ett år. ETT HELT ÅR. Herregud vad det är galet. Jag är taggad på att komma hem, jag är klar med att vara en au pair. Det kommer bli jättetråkigt att behöva säga hejdå till mitt liv här, ett liv jag aldrig kommer få tillbaka även om jag hälsar på. Hälsa på, det ska jag. Kommer alltid ha min amerikanska familj och vänner här som jag kan hälsa på när USA-suget blir för stort. Men jag är redo för nästa steg i mitt liv. Livet är massa olika kapitel. Jag menar, jag minns hur sorgligt det var att ta studenten för då tog liksom gymnasie-kapitlet slut. Alla fina tjejkompisar, fjortisfester och djurparkande. Det var jättesorgligt men hade jag förevigt varit kvar i gymnasiet hade jag ju inte kommit någonstans. 

 

Nu är det dags för nästa steg i livet. Med lite pushade från min bästis Jennie har jag sökt jobb på Liseberg, så håller tummarna för att få jobba en säsong där. Jag behöver något nytt. Jag behöver en ny stad. Ska jag tillbaka till Söderköping så kommer jag bli så ledsen, kommer kännas som jag inte kommit någonstans. Som om jag bara glidit tillbaka till ruta ett. Jag älskar mina jobb i Sörping och alla jobbarkompisar, men Lovisa Geite är sugen på något nytt nu. Förhoppnings blir Göteborg nästa mål för att leva rövare med min babe JS. Sedan är målet världen. Världen är min lekplats, jag vill se mig om innan jag ställer ner mitt pick och pack och skapar mig ett riktigt liv. Ett seriöst liv. 

 

Hormanet/Tanya var ju här över nyår och gud vad bra jag mådde. Det var skitsnack, det var garv och det var kräks. Sånt är livet och trots att hon kräktes ner min badrumsgolvsmatta när hon fick magsjukan så var det mysigt att få sova bredvid henne en vecka. Nyår var knasigt. Vi hamnde på fest hos Sean i Morristown trots att planen var NYC. Tur att vi inte åkte till city då Tanya blev magsjuk på natten, hade varit en hemsk tågresa hem... Bland röda plastmuggar, slipsar och musik hittade vi ändå fyllan, garvade åt oss själva och missade tolvslaget. Men vad gör väl det? Mitt nyår var helt klart perfekt! Jag firade det med Hormanet, den bästa av dom bästa. 

 

Sedan var det kräk, kräk och kräk. På lördagen blev det fest hos James' kompis, röda plastmuggar igen som dracks duktigt med min partner in crime: K. Hormanet var nykter och stackarn fick ta hand om K som alltid går lite för hårt in haha. "Please, stop moving the chair!". Vi hade kul iaf, som alltid. Det var korvfest och så var det vi tre haha, vi klarar allt! Jag och K provade på "shotgun", när man sveper i sig en öl på tre klunkar. Vi båda hade en naturlig talang för det där haha, vi borde helt enkelt ha gått på college. 

 

Det var hur mysigt som helst att få visa henne mitt Jersey och jag hoppas att hon riktigt fick känna på den amerikanska känslan. Det var konstigt att säga hejdå och inse att "hjälp, nästa gång vi ses står vi i Sverige". Då inser man hur kort tid det är kvar, jisses amalia. 

 

Ikväll blir det middag i Morristown för Hannas nya au pair innan jag och K drar en utgång på än så länge obestämd ort. Nya minnen ska skapas, ny fingrar ska hoppa ur led och well.. a new snap chat story to be written. 

 

Ta hand om er, snart är jag hemma igen!