Då var första "riktiga" högtiden avklarad här i staterna, trodde väl att det skulle kännas konstigt men näe. Det kändes helt okej att fira påsk här. Jag klarade mig utan att måla ägg och påsklunch á la Sweden, men såklart saknade jag ju det. Fast tråkigast var att jag missade mammas 50årsfest, en fest som jag slår vad om kommer gå till historien om jag känner min släkt rätt. Hoppas på att pappa spelade in mycket så jag får se hur roligt dom hade det. Jag ville dock vara med på ett hörn så spelade in ett tal till världens finaste mamma, finns längst ner om ni vill kika på det (eller kika på det igen ni som redan sett det).

 

Jag firade påsk tillsammans med min värdfamilj, vi åkte till min värdmammas systers hus där familjen var samlad. Barnen letade ägg, vi åt påskmat (fast inte alls påskig mat egentligen), vi åt största födelsedagstårtan (för ett av barnen fyllde år) och barnen blev överrösta med presenter. Det var helt galet vad mycket grejer dom fick, jag blev helt yr. Min värdpappa sa "Vänta till julen..", jag vill inte ens fantisera om hur det kommer vara på julafton. Jisses. 

 

Det var himla mysigt att fira påsk med min amerikanska familj, min värdmammas släkt är så snäll och dom kramade mig och sa "Welcome to the family". Kändes som hemma, jag gillade det! Trodde ju att det skulle bli lite stelt, men nej det var toppen och jag ångrar inte att jag hängde med. På kvällen kom Katrine och plockade upp mig. Vi drog en spontantrip till Florham Park för lite froyo, sedan vidare till New Providence där vi snurrade runt i några timmar innan vi hamnade hos Ryan (en vän till Katrine). Vi drack lite vin och pratade om svåra ord på svenska, danska och engelska. 

 

Idag var min lediga söndag och jag fick träffa världens finaste Hanna. Vi åkte för att fixa naglarna vilket helt klart behövdes. Det är så billigt att få en manikyr och pedikyr här, en bra sådan! Kommer sakna det i Sverige, hur målar man egentigen sina egna naglar haha? Vi hade en skön stund men såklart ska svenskarna orsaka kaos. Vi satt och torkade naglarna, tyckte att vi hade torkat dom tillräckligt och börjar sätta på oss skorna. Oups, det skulle vi inte ha gjort. Vi orsakade panik hos personalen som ojade sig och sprang runt. Dom var jätteoroliga för att vi skulle förstöra pedikyren och det slutade med att vi fick gratis flipflops. Vi satt där och tyckte det var pinsamt att vi orsakat sån panik, jag menar.. vi hade ju haft oss själva att skylla om vi förstört naglarna. Men dom tyckte på något sätt att det var deras fel. Vi tackade iaf för flipflopsen och gick skämmigt fnittrande därifrån.

 

Åkte till Bridgewater för att gå på bio och käka. Vi tog den filmen som gick tidigast.. vi skulle inte ha gjort det. Vi hamnade framför världens sämsta film. Det var superkristen, handlade om en unge (som för övrigt var världens sämsta skådespelare) som hamnade i himlen och kom tillbaka och pratade om att han sett Jesus. Ja.. förstår ni? Lovisa Geite som är superokristen hamnar framför en kristen film med massa kristna. Hanna och jag hade inga ord för hur vi kände efteråt. Det var hemskt.. plus att det var en liten unge som tjöt, pep, pratade och var allmänt jobbigt under hela filmen. Varför tar man med sig sitt lilla barn på bio där det inte är accepterat att vara högljudd? Knasiga amerikaner. Alla var irriterade. 

 

Jag har iaf haft en toppenhelg, nästa helg tar jag en andra trip till DC för att möta upp Tanya och Tove. Hoppas på lite bättre väder den här gången. Jag tar även tåget den här gången, aldrig mer nattbuss... 

 

Slänger upp talet här, puss på er!