Herregud, helt plötsligt vänder det.. nu har jag varit här fler dagar än jag har kvar tils jag åker hem. När hände det? Vart tog mina sex månader vägen? Jisses, jag har nu bott i USA i sex månader. Vardag går verkligen fort, spelar ingen roll vart du är. För vardag är vad det blivit nu, jag jobbar, jag umgås med vänner, jag äter froyo. Nä, men jag har fått mitt liv här nu. Galet. Jag är så laddad på livet, jag är så laddad på att se världen! Jag tog steget att kliva utanför min trygga bubbla i lilla Söderköping och nu kan inget stoppa mig. Man inser så mycket när man tar steget, oavsett hur stort det är i kilometer så krävs det mycket mod att spräcka den trygga bubblan och kasta sig ut i livet. Jag gjorde det, jag vågade och jag ångrar det inte för sekund. 

 

Vad har hänt sedan sist? Jag åkte på weekend course till Long Island Uni med Hanna och Maddus. Där träffade vi några härliga svenska tjejer, kändes så konstigt att vara en sådan stor grupp svennar. Det var längesen. Men jag träffade nya vänner, jag hade en bra helg. Jag var beredd på den tråkigaste helgen i mitt liv men så bidde det inte. Vi blev dock lurade på 40 dollar för en taxiresa, handfaten läckte i hela badrummet och jag frös där jag låg på en madrass på golvet men det var det värt. Vi fick många skratt och nya minnen. Ölsmuggel, taxiresa med en pizza i knäet och fniss på Buffalo Wild Wings i ett öde Hicksville. Jag älskar mina tjejer, så är det bara.

 

198 dagar, snart 200. Hjälp. I helgen umgicks jag med mr Lingonberry, Rory. Det är alltid äventyr när vi ses och så även den här gången. Lördagskvällen spenderade vi i NYC, min favoritstad. Vi åt goda burgare och knallade utmed the high line. När vi satt där och kollade upp på stjärnhimlen så insåg jag plötsligt hur lycklig jag är just nu. Jag ville frysa ögonblicket och spara det för att ta fram när livet är grått och trist eller bara allmänt.. bitchigt. Jag är så glad för alla människor jag har träffat som jag inte hade träffat annars. Rory till exempel, vi hade aldrig känt varandra om jag inte hade flyttat hit. Jag är glad att jag träffade dig kompis! (Are you happy now when I'm blogging huh?)

 

På söndagen var planen att gå på oomedy festival i Holmdel, det var där oturen började. På vägen till en restuarang så låter högra hjulet konstigt, men vi hoppas på det bästa och kör till restaurangen. Vi ringer AAA i hopp om att dom kan komma och kolla på hjulet, totalt slöseri med tid då dom inte kunde göra något. Under tiden Rory pratar med AAA så gick vi till restaurangen där jag fick uppleva världens sämsta servitris. Vi fick sitta ner själv vid ett bord för det var ingen som sa om det gick bra att sitta ner eller om vi skulle vänta på någon, det tog 10 min innan vi fick menyn, det tog ännu längre tid för att få in två smörgåsar och sedan försvann hon så vi inte kunde få notan. Till och med svenne-Lovisa blev sned.. vi fick tjata till oss om notan och vår servitris märkte inte ens att vi drog. Noll dricks till den bruden, tack och hej!

 

Vi stressade till festivalen som vi trodde började klockan 5 men den började typ 7.. onödigt stresseri. Jag behövde vara hemma 11 men frågade om det var okej att jag var hemma 12 och det var det. Jag var stressad och ville inte komma försent så vi såg inte ens hela showen av den komiker vi ville se. Vi var nere på E på bensin så vi stressade mot närmaste bensinstation och hoppades att bilen inte skulle dö. Såklart smyger en polis upp bakom oss och stannar oss... GREAT. Mitt svenska nylle räddade dock Ror från 7 points och han fick bara en böter. Vi klarade oss till bensinstationen och hem till bville. Puh. Vilken dag, allt gick bara fel men vi hade det bra ändå. 

 

På söndag drar jag och familjen till North Carolina där dom har hyrt ett strandhus, ska bli kul att få se lite sand. Hoppas att ni därhemma mår toppen, jag saknar er det vet ni. Puss puss!