2 Dagar Kvar

2. OMG.
 
Här ligger jag i mitt rum i lilla trygga Söderköping. Min sista lördag i Sverige. Nästa lördag ligger jag i min nya säng i Bernardsville, New Jersey, USA. Den sängen som jag ska sova i ett år framöver. Herregud, det är så overkligt alltihop. Men idag har jag varit lugn, igår var det värre. Igår grät jag massor, jag grät över alla mina vänner och min familj och min släkt. Jag grinade för precis allt igår.
 
Men sedan fick jag träffa mitt gymnasiegäng, nästan allihop. Jag insåg att jag ska vara ifrån er ett helt år. Ni kommer stanna här i Sverige och fortsätta era liv precis som vanligt... jag kommer vara en atlant bort och vara nyfiken på allt som händer er. Jag vill inte missa ju! Jag fick träffa fina Andreas också som även han får en att må bra. Jag har så mycket fina människor runt om mig här i Sverige, jag kommer sakna varenda en av er! Usch, det gör ont bara av att tänka på det. 
 
När jag vaknade upp i Norrköping imorse insåg jag att det är sista gången jag är där. Jag kommer ju inte åka till Norrköping imorgon ju. Sista gången jag åker över Kungsgatan, sista gången jag åker förbi badhuset på vägen hem mot fina Söderköping. Sista gången jag åker nerför vargbacken och klagar på rödljusen vid Statoil som aldrig är min vän. Det blev lite deppigt men sedan kom världens finaste grannar över på lunch. Det var så kul att få se dom, dom betyder så himla mycket för mig. Dom är min lilla extrafamilj. Fick jättefina presenter, bl.a. ett kollage med bilder som jag tar med mig till USA. Klart Bohmans ska hänga på väggen i USA!
 
Jag packade idag, fått ner alla kläder och väskan väger bara 15 kg än så länge. Den får väga 23 så jag är lugn. Imorrn kastar jag ner det sista. Känns lite mer på riktigt när jag ser väskan stå där. Det här blir min sista riktiga natt i flickrummet. Imorgon kommer det inte bli mycket sömn och vi ska börja färden mot Stockholm strax efter 4. Jag kommer inte sova en blund.. fy bubblan vad nervös jag kommer att vara. 
 
Nu ska jag försöka sova, sista riktiga natten. Smulan, min fina fina kisse sussar sött vid mina fötter. Henne kommer jag sakna också. Jag kommer sakna allt som finns i mitt hem. Fy. Men nu kör vi! Bring it on America!
 
xoxo
Lovisa
 
 
 
 

Kommentarer
» Hampus

Fint! Jag tror och hoppas du kommer få en underbar tid i Amerika, har själv ofta drömt om ett liv där och någon gång ska jag minsann också vara den, den som vågar ta steget och se mig om i världen och göra det mitt hjärta verkligen vill. Tänk om allting man gjorde var för sista gången då skulle man definitivt leva ett långsammare liv, ta farväl av, inte bara människor, men också av saker och platser, jag tror du kommer komma tillbaka till Norrköping och Söderköping någon gång och då välkomnar dem dig som om du inte varit borta en sekund, det är det fina med platser jämfört med människor, dom vet inte om att du varit iväg och dömer dig inte för att vilja testa nya saker. Du kommer säkert tänka samma sak i Bernardsville att det är sista gången du går på gatan där och sista kvällen med gänget och så vidare. Ta vara på den här tiden nu för man vet aldrig vad som händer i livet, jag hoppas du trivs i USA och att du hittar många nya vänner som kan förgylla din tid där samtidigt som du lär dig nya saker och ser nya platser. Lycka till Lovisa! //Hampus

Svar: Du har så rätt Hampus, tack för dina kloka ord! Du säger att du någon gång vill vara den som vågar ta steget och göra det ditt hjärta vill, varför inte låta "någon gång" börja i morgon? Våga, man ångrar aldrig något man vågade göra. Man ångrar bara saker man inte vågade göra.
Kram,
Lovisa
Lovisa Geite

2014-02-02 00:20:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback